Magisk konsert

Så har jag äntligen gjort en efterlängtad musikalkonsert i Ödsmåls Kyrka på Västkusten där jag kommer ifrån.
Medverkande var undertecknad, den underbara musikalsångaren Niklas Andersson och fantastiska pianisten Jan-Erik Sandvik.
Det var i söndags och mina släktingar var där, gamla vänner och kyrkan var fullsatt. Jag ville självklart att det skulle bli en lyckad konsert, speciellt som min mor skulle vara där och på grund av det långa avståndet så ser hon mig aldrig uppträda i mitt rätta element numera.
Dessutom var min mor mycket, mycket sjuk förra våren och vi visste inte om hon skulle klara sig eller ej. Lyckligtvis så blev hon långsamt bättre, fick flyttat till en mycket bra äldreboende och hade alltså blivit så pass bra att hon kunde närvara i kyrkan.
Jag var otroligt nervös innan eftersom Niklas Andersson varit sjuk veckan innan konserten och blev tvungen att ställa in en repetition. Detta gjorde att vi endast hade en enda ordentlig repetition. Jag hade dessutom två helt nya sånger att sjunga plus ett par duetter jag aldrig uppträtt med tidigare. Det blev många klädbyten för att förhöja stämningen som också krävde en hel del förberedelser och omsorg så att allting skulle klaffa mellan numren.
Hur som helst så gick det hela otroligt bra och jag var så lycklig efteråt. Hela kyrkan var fullsatt, ca 280 pers och alla reste sig upp efteråt och applåderade in oss 2 ggr. Kan man må mycket bättre efter en sådan ansträngning?
Denna stund efter en lyckad konsert är en frilansares

Tidig morgon och ansökningar

Söndag morgon, klockan är 6:00 och jag gick upp 05:15.
Som frilansande sångerska måste man jobba extra någonstans för att få den dyra hyran att gå ihop på min lägenhet eftersom jag betalar allting själv. Så igår kväll jobbade jag natt och idag söndag alltså upp mkt tidigt för att jobba extra hela dagen på ett sjukhus. Det är dåligt betalt, men jag vet att jag får in de små slantarna i alla fall.

För att kunna få känna någon sorts konstnärlig frihet, vilket betyder att man har tid att vara konstnär. Dvs. får tid att tänka, filosofera, fundera ut nya idéer, öva och undersöka rösten, hålla kroppen i fysiskt trim, äta rätt mat......så söker man olika stipendier för att förhoppningsvis få någon slant vilket leder till att man får den här efterlängtade tiden att utöva sin konst!
Men att söka stipendier är i sig en extrem tidsslukare och är krångligt och jobbigt.
Det är bara att göra och hoppas på det bästa.

Världen idag....

Hej
Ett kort inlägg här innan  min repetition jag skall ha med min underbara gitarrist Sabina Agnas.
Jag tog en kort promenad alldeles nyss för att få frisk luft i den än så kalla vårluften vilket var uppfriskande. Mina tankar blev även uppfriskade och jag hade ett litet samtal med Gud eller vad man nu vill kalla den kraft som håller ihop jord, hav, himmel och universum. Jag bad om olika saker som jag önskar ändra i mitt liv som frilansande sångerska och mitt i detta kände jag en sådan tacksamhet över att mitt liv ändå består av mycket positivt överflöd.  Jag jämförde med andra människor på vår planet som inte har någonting alls att leva för. Som är så fattiga att de måste svälta, inte har tak över huvudet, inte får uttrycka sig fritt, som blir misshandlade och torterade utan anledning.
Plötsligt är min situation fantastiskt bra i jämförelse med dem och jag tänker att det finns de som aldrig någonsin får möjligheten att uttrycka sig konstnärligt av olika orsaker. Så vad har jag att vara ledsen över?? Jo, över dem som aldrig får möjligheten till det som jag får. Jag lider verkligen med dem och är i denna stund så fylld av deras smärta och känner mig så hjälplös att jag inte mycket kan göra för dem. Hoppas tankarna räcker en bit och att jag fortsätter vara glad och tacksam över att jag idag får musicera med min favoritgitarrist!