Trött men glad

Jag är trött, jag jobbar mycket men älskar att använda min kropp och själ som jag fått till skänks från någon ännu oförklarlig kraft och använda den till fullo medan jag finns här på jorden.
Här har jag haft konserter, övat in nya texter och musik, undervisat i sång enskilt och i grupp, haft möten med kulturförvaltningar och andra instanser för ett projekt jag driver, sedan arbetat extra som mentalskötare  på en psykavdelning, repat, tvättat, städat och försökt hinna ta hand om min kropp och äta bra mat. Inte konstigt att man är trött!!
MEN, jag sökte också in på logonomutbildningen på SMI, Högskolan för musikpedagogik och KOM IN!! Det var en hård ansökan med diverse prov man skulle göra och jag är verkligen mycket glad att min ansträngning gav resultat!
Som logonom blir jag röst- och talpedagog som kan arbeta med friskvård hos rösten och med rösten och talet ur estetisk synpunkt. Jag kan utveckla en individs röstresurser i olika sammanhang.  Te.x hjälpa lärare, skådespelare eller de som vill hålla tal, föreläsningar eller använda talet på annat sätt. Jag kan då hjälpa till i alla sammanhang inom kommunikativ kompetens och att förstärka röstens hållbarhet.

I morgon uppträder jag i Skogås Centrum på dagen och efter det får jag LEDIGT resten av lördagen, söndagen. Vilket lycka.....idag är en bra dag och jag känner mig glad!

Migrän? och inställd konsert

Jag kände det var på gång, migrän, influensa eller var det kanske magsjuka?
Det värsta är att jag aldrig vet vad det är eftersom symptomen känns som om det kunde vara vilket av dem som helst.
Ont i huvudet, i kroppen, mår illa, kallsvettas och jag kan ingenting annat än att vara stilla och försöka vila.

Jag skulle alltså först ha sångundervisning på dagen samt göra en konsert senare på kvällen med min gitarrist Sabina Agnas som jag dessvärre fick ställa in.
Jag tror att jag aldrig ställt in någon gång tidigare men den här gången gick det bara inte! Vanligtvis "kör jag över" mig själv, biter ihop och klarar av det. Men det kostar på kan jag lova och man är ett vrak många dagar efteråt. Den här gången hjälpte det inte att jag åt Alvedon, stängde in mig och låg under täcket en hel dag och sedan genomled en fruktansvärd natt med en sådan huvudvärk att jag trodde huvudet skulle sprängas i miljoner bitar. Med min positiva läggning var jag övertygad om att jag skulle klara av det hela, men insåg i sista sekund att det inte gick.

Ledsen och med sprängande huvudvärk resonerade jag med min gitarrist om hur vi skulle göra och kom fram till att ställa in. Vi ordnade direkt ett nytt datum vilket blev den 15 juni som vi kunde tala om för dem som vi nu var tvungna att ringa och meddela att vi inte kunde genomföra konserten.
Så ringde jag trött och illamående upp dem som jag kände och meddelade hela saken vilket tog en stund. Min gitarrist hade också ett detektivarbete med vissa som skulle komma och Musikvalvet Baggen, där konserten skulle vara, fick även de besväret att kontakta alla som stod på bokningslistan samt ha besväret att skriva en lapp att sätta på dörren för de som skulle komma som ej var förbokade.

Ja, så kan det också gå i en frilansande värld, och tror ni att man får någon sjukersättning för förlorad inkomst vad gäller min sångundervisning och gage för själva konserten?
Nej, sådant existerar inte i vår värd!  Välkommen till den frilansandes värld!
Nu när jag är något bättre får jag vackert ge mig iväg, i halvdåligt skick, till mitt extra arbete som är att vara mentalskötare på ett sjukhus så att jag inte missar alltför mycket inkomst.
Men det gör jag med ett leende på läpparna eftersom min migrän, eller vad det nu var, gjorde att jag ändå hann att se melodifestivalen och fick då glädjen att gratulera Danmark som vann!! Grattis!

Morgonoro

Idag har jag en konsert kl 13:00 med min underbara pianist Jan-Erik Sandvik.
Varför jag har morgonoro? Jo, jag har för min ekonomis skulle varit tvungen att arbeta extra som mentalskötare 2 dagar i streck nu (även om jag trivs med själva arbetet som det) och därmed har jag inte kunnat ta hand om min röst som jag borde. Egentligen började det för ett par veckor sedan då jag inte var i balans med mig själv. Jag skulle då öva några svåra operaarior som jag vill sjunga på konserten idag men eftersom jag inte kände mig i balans så hade jag inte riktigt förmågan att känna efter att jag inte borde ha övat på dessa arior just då, utan väntat till ett senare tillfälle. Men om jag väntade till ett senare tillfälle hade jag inte hunnit öva dem alls eftersom jag skulle arbeta extra som mentalskötare! Jag skulle naturligtvis inte valt att sjunga den för rösten tunga operaarian, men då hade jag som så många andra gånger varit tvungen att sjunga någon "lättare aria" som jag gjort tusentals gånger tidigare och därmed dödat min konstnärsådra som skriker :- Jag vill utvecklas!!!!
Detta, min kära läsare är frilansarens STORA DILEMMA!

En bra dag!

Igår var en bra dag!
Jag fick vara mitt i musiken.....inuti en kör!
Ibland coachar jag en väldigt trevlig kör som heter Tongångarna i Väster Haninge. Christian Rosenberg leder denna kör och han är en mycket duktig och trevlig pianist, pedagog och körledare. Ibland tar han mig med till denna kör så att jag kan komma med lite nya uppsjungningsövningar, lyssna på klangen, hjälpa till med textning osv.
Igår var en sådan dag och det var så underbart att få stå stå där "mitt i musiken" när den skapas just där och då! Dessutom blev jag bjuden på kaffe med tårta och en riktigt god lunch! Kan det bli bättre?
Tack kära Tongångare för att ni vill att jag skall vara med er!
Jag har dessutom den stora lyckan att få vara solist tillsammans med dem, närmare bestämt den 11 juni i Lida Kyrka i Väster Haninge vilket jag ser mycket fram emot!

Efter denna långa och härliga kördag blev jag och Christian körda in till Medborgarplatsen av två trevliga körmedlemmar, Ann-Christin och Mika Silvikko. Väl där tog vi ett glas öl och hade lite mysigt eftersnack och sedan promenerade jag vidare till Nybrogatan och en restaurang vid namn Koh Phangan för att träffa två tidigare sångelever till mig. Oj, vad det vara inspirerande att lyssna till dessa unga kvinnor som berättade om sina liv, vad de gör, intressen, arbeten, partners och tankar om livet! Så berikande!
Igår var en bra dag!

Kortvarig glädje

Så hade jag lagt ner otaliga timmar på att söka pengar hos Statens Musikverk (Musikplattformen) för ett projekt jag verkligen tror på.
Projektet handlar i korthet om libretto till ett musikverk för barn och ungdomar som den världsberömda författarinnan Fay Weldon skrivit. Hon som skrev boken som sedan blev hollywoodfilmen "En hondjävuls liv och lustar".
Jag själv har lärt känna författarinnan genom en helt underbar pressfotograf i Danmark vid namn Stefan Kai Nielsen och blev inbjuden till Fays och hennes mans hem i Dorset i England efter en intervju jag medverkade vid när han hade fotograferat henne för en tidning.
När jag träffade Fay fick jag förtroendet att förvalta detta libretto genom att finna rätt kompositör/er till verket och se möjligheten att få det uppsatt här i Sverige eller utomlands.
Själv kunde jag inte tänka mig bättre personer än Carl-Axel och Monica Dominique som jag haft glädjen att både göra konserter med och lärt känna sedan många år tillbaka och de blev mycket begeistrade över uppgiften.
Jag har även kopplat in den fantastiska dokumentärfilmaren Mattias Högberg som dokumenterar hela processen med projektet.

Ja, så skulle jag och Mattias, dokumentärfilmaren ses en eftermiddag för att sedan åka vidare till Carl-Axel och Monica Dominique eftersom vi skulle ha ett möte ang. projektet hos dem. Samma dag skulle vi få veta om vi tilldelats pengar eller inte för projektet. När jag träffade Mattias på ett Café innan vi begav oss till paret  Dominiques tog jag fram min Iphone för att surfa mig fram till Statens Musikverks sida för att se resultatet av det enorma slit det varit att söka dessa pengar.
På min lilla display tyckte jag att det såg ut som att vi fått pengar och både jag själv och Mattias blev så GLADA!Ja, Oj vad glada vi blev!! Nu skulle vi minsann komma till paret Dominiques och berätta den fantastiska nyheten! Allt skulle högtidligt berättas och dokumenteras med Mattias filmkamera!

Väl framme hos dem var jag lite hemlighetsfull till att börja med eftersom jag ville det skulle bli så autentiskt som möjligt inför filmkameran när jag skulle berätta den glada nyheten. Mattias riggade upp kameran, vi samlades alla kring deras köksbord, och till slut så kom jag med denna fantastiska nyhet. Vilken glädje det blev!! Alla strålade av framgångens sötma och nu såg vi äntligen vilka möjligheter som uppenbarade sig då vi nu skulle få medel att fortsätta vårt arbete. Monica skulle kunna fortsätta skriva musiken och jag skulle få loss mer tid att boka möten och få ihop en fin arbetsgrupp. Carl-Axel föreslog att vi skulle starta en "jobbverkstad" i deras hem och Mattias skulle dokumentera alltihop. Alla var vi så uppåt och inspirerade pratade vi om hur rätt allting kändes och vi kunde se hur vi närmade oss vårt mål......att sätta upp detta musikverk som Fay Weldon skrivit librettot till!!

MEN glädjen blev inte så långvarig dessvärre! Lite senare så skulle Monica gå in på websidan för Statens Musikverk för att kolla upp en sak. Då ställde jag mig över hennes axel och sa att vi måste ju titta igen på projektets namn som blivit antaget!
DÅ UPPTÄCKER JAG till min FASA att jag sett fel från början i min lilla Iphone!!!!
Vi hade INTE fått några pengar!
Tidigare på Cafét när jag träffade Mattias hade jag fått upp en sida på webben där ALLA som sökt stod med, och hade då skrollat fram till mitt namn och trodde därmed att projektet blivit beviljat pengar!
Men så var det alltså inte och där stod jag med "skägget i brevlådan" och kände mig rätt så fånig!

JA, VAD ÄR EN BAL PÅ SLOTTET...........en fras en frilansande kulturutövare ofta få säga i sin karriär.
Så detta var alltså en kortvarig glädje, men intensiv, och nu är det är bara att rulla upp ärmarna, spotta i glaset och fortsätta vara just ......frilansande kulturutövare.