Kortvarig glädje

Så hade jag lagt ner otaliga timmar på att söka pengar hos Statens Musikverk (Musikplattformen) för ett projekt jag verkligen tror på.
Projektet handlar i korthet om libretto till ett musikverk för barn och ungdomar som den världsberömda författarinnan Fay Weldon skrivit. Hon som skrev boken som sedan blev hollywoodfilmen "En hondjävuls liv och lustar".
Jag själv har lärt känna författarinnan genom en helt underbar pressfotograf i Danmark vid namn Stefan Kai Nielsen och blev inbjuden till Fays och hennes mans hem i Dorset i England efter en intervju jag medverkade vid när han hade fotograferat henne för en tidning.
När jag träffade Fay fick jag förtroendet att förvalta detta libretto genom att finna rätt kompositör/er till verket och se möjligheten att få det uppsatt här i Sverige eller utomlands.
Själv kunde jag inte tänka mig bättre personer än Carl-Axel och Monica Dominique som jag haft glädjen att både göra konserter med och lärt känna sedan många år tillbaka och de blev mycket begeistrade över uppgiften.
Jag har även kopplat in den fantastiska dokumentärfilmaren Mattias Högberg som dokumenterar hela processen med projektet.

Ja, så skulle jag och Mattias, dokumentärfilmaren ses en eftermiddag för att sedan åka vidare till Carl-Axel och Monica Dominique eftersom vi skulle ha ett möte ang. projektet hos dem. Samma dag skulle vi få veta om vi tilldelats pengar eller inte för projektet. När jag träffade Mattias på ett Café innan vi begav oss till paret  Dominiques tog jag fram min Iphone för att surfa mig fram till Statens Musikverks sida för att se resultatet av det enorma slit det varit att söka dessa pengar.
På min lilla display tyckte jag att det såg ut som att vi fått pengar och både jag själv och Mattias blev så GLADA!Ja, Oj vad glada vi blev!! Nu skulle vi minsann komma till paret Dominiques och berätta den fantastiska nyheten! Allt skulle högtidligt berättas och dokumenteras med Mattias filmkamera!

Väl framme hos dem var jag lite hemlighetsfull till att börja med eftersom jag ville det skulle bli så autentiskt som möjligt inför filmkameran när jag skulle berätta den glada nyheten. Mattias riggade upp kameran, vi samlades alla kring deras köksbord, och till slut så kom jag med denna fantastiska nyhet. Vilken glädje det blev!! Alla strålade av framgångens sötma och nu såg vi äntligen vilka möjligheter som uppenbarade sig då vi nu skulle få medel att fortsätta vårt arbete. Monica skulle kunna fortsätta skriva musiken och jag skulle få loss mer tid att boka möten och få ihop en fin arbetsgrupp. Carl-Axel föreslog att vi skulle starta en "jobbverkstad" i deras hem och Mattias skulle dokumentera alltihop. Alla var vi så uppåt och inspirerade pratade vi om hur rätt allting kändes och vi kunde se hur vi närmade oss vårt mål......att sätta upp detta musikverk som Fay Weldon skrivit librettot till!!

MEN glädjen blev inte så långvarig dessvärre! Lite senare så skulle Monica gå in på websidan för Statens Musikverk för att kolla upp en sak. Då ställde jag mig över hennes axel och sa att vi måste ju titta igen på projektets namn som blivit antaget!
DÅ UPPTÄCKER JAG till min FASA att jag sett fel från början i min lilla Iphone!!!!
Vi hade INTE fått några pengar!
Tidigare på Cafét när jag träffade Mattias hade jag fått upp en sida på webben där ALLA som sökt stod med, och hade då skrollat fram till mitt namn och trodde därmed att projektet blivit beviljat pengar!
Men så var det alltså inte och där stod jag med "skägget i brevlådan" och kände mig rätt så fånig!

JA, VAD ÄR EN BAL PÅ SLOTTET...........en fras en frilansande kulturutövare ofta få säga i sin karriär.
Så detta var alltså en kortvarig glädje, men intensiv, och nu är det är bara att rulla upp ärmarna, spotta i glaset och fortsätta vara just ......frilansande kulturutövare.